Hanna vaknar 07:29, 07:30 måste frukosten stå på bordet och barnen ska vara uppe och klä på sig. Paniken. Jag hoppade upp ur sängen och sov i princip när jag klädde på mig, sprang ner och började göra frukost. Nate skrämmer ihjäl mig och kom ner och säger "GODMORNING HANNA" hehe, han var redan påklädd och klar, Sarah med. Joanne hade antagligen förstått att jag hade försovit mig och klätt på dem. Tackar vi för, annars hade ingen kommit till skolan i tid. I bilen på väg hem kom jag på att jag hade en personlig tränar-träning inbokad 9:30, hann ju inte klä på mig träningskläder (tar längre tid än en klänning) och klockan var 9:20 så hann inte den heller, ringde och bokade om tills imorgon. Denna gången fick jag en kille dock och det vill jag inte. Kul och diskutera med honom var jag vill bli av med mitt hull. Typ DET HÄR vill jag bli av med *grabbar tag fettet i min mage*. 

 

Men denna lilla gentleman fick min dag att vända helt och hållet när han helt plötsligt sa i bilen "Hanna, can I tell you something?" Of course sa jag och han säger "I think you're the best au pair ever" SÖTEEEEE, mitt lilla (soon to be)mammahjärta brast. Ska kidnappa hem honom till Sverige.