Så var det tisdag, bara en vecka kvar tills jag är i Sverige igen. HAHAHH gu va ni är lättlurade. 

 

Nej men en allmän status på livet då. Har nu varit här i 37 dagar och jag heter fortfarande Hanna Ljunggren eller här heter jag mer Hänna Djungräään. Är 20 år, ett år äldre än när jag lämnade Sverige, ligger nog säkert på 2 kg plus (har ej våg här, mycket farligt), inga nya tatueringar eller peircingar. Har dock numera hand om två ungar på 5 och 7 år, två helt underbara ungar för övrigt. Pratar engelska varje dag vilket jag här måste ta och kommentera. Det är faktiskt en del som kommenterar min awesoma engelska, tyskarna trodde jag hade läst engelska på heltid ett år innan jag kom hit och släkten till min värdfamilj tyckte att jag hade väldigt bra engelska för att bara ha varit här i en månad. MAN TACKAR. Men så träffar man Sofia som har varit här i 8 månader som pratar engelska som hon inte har gjort något annat, då helt plötsligt är inte min engelska lika awesome. Men är ju fortfarande awesome. 

 

Tvättar gör jag flera gånger i veckan, lagar mat till mig och barnen, kör väldigt mycket bil ja jag är helt enkelt ganska vuxen här. Man får liksom kliva ur sin trygghetszon och göra saker man inte riktigt vet hur och vill göra. Man får ha otroligt mycket tålamod, åhgud mitt tålamod, let's diskutera detta. Okej hur lång tid tar det att äta frukost? För mig, ca 3 min. För Sarah och Nate CA 40 MIN. Alltså får ju dille, de tar liksom en tugga var femte minut och då är det en halv macka och en frukt de ska få i sig. Så tålamod, very much important. 

 

Jo men det är väl typ det jag kan summera ihop, allt har sin framsida och baksida men hitills tycker jag att framsidan väger tyngst. Nu har äntligen höstkylan börjat närma sig, eller idag har vi 25 grader men man känner i vinden att det börjar bli kyligare, vilket för mig är positivt. Vill kunna bära jeans, tjocktröja, kängor, tända ljus och dricka varm choklad igen.