Truckförare dårå

Publicerad 2014-09-28 21:31:00 i Allmänt,

HEJJJJ
 
Fan vad konstigt det känns att skriva blogginlägg från......Sverige???? Inte riktigt samma grej som från amerikanska staterna. I ALLA FALL. Nu ligger en i Idas pappas bäddsoffa i Haga i Götlabarg. Har haft en svinrolig helg. Ni känner numera en TRUCKFÖRARE. Ja visst vettni. 24/25 rätt på teoriprovet, ingen EUR-pall vällt och kört allt från motviktstruck till skjutstativ. Ska jag vara ärlig var det ganska enkelt att klara detta "körkort", speciellt om man jämför med det riktiga körkortet. 
 
Jag mötte upp Ida i fredags runt lunch i Göteborg, hade packning på över 30 kg så ni kan ju tänka er hur pass dyngsur av svett en var (och regn då det självklart spöregnade). Efter vi lämnat av väskorna i lägenheten gick vi och lunchade, sedan handlade vi lite och hade godismys på kvällen. Lördagen var det rise and shine halv sju på morgonen. Lite krångel med bussar då truckutbildningen låg lite dåligt till. I lördags var det alltså bara teori i några timmar innan vi skrev teoriprov som båda klarade galant. Vi gick hem och småfirade lite, drack vin på balkongen som sedan ledde till några öl ute på BYN. Hade lite väl roligt och rullade hem halv två, inte jättepigga på morgonen men vi tog oss dit. Vi blev indelade i 3 olika grupper och fick göra olika övningar med olika truckar. Som en LEVERERADE. Fick en drös beröm av läraren, hehehehhhhh. Vi blev godkända först och fick gå hem redan vid två, då köpte vi pizza som vi käkade i soffan där vi nu fortfarande befinner oss. Klockan är bara nio men vi båda slocknar vilken sekund som helst. 
 
Bussen till Norge går vid ett imorgon så vi har hela förmiddagen här i Göteborg. Hallå kan jag få säga hur mycket jag älskar denna stad???? Så jäkla fint, trevligt folk, mysiga fik, roliga uteställen OCH SÅ VIDARE. Här ska jag bo en dag. 
 
Nej nu blire sömn, PÖSS. Neste gang ses vi i Oschlo da. Hade!
 
Lite packning ba
SNUFFSISEN
OPAAAA
 
 

Främmande land, främmande människor. Igen.

Publicerad 2014-09-25 23:38:00 i Allmänt,

Jaha. Det tog mig 24 dagar innan jag begav mig ut på nya äventyr igen. Det var kul att vara hemma, kul att träffa mamma, pappa, alla kompisar, mormor, morfar, farmor prata med farfar och Ninni men Borås är inte den staden jag vill spendera min vinter i. Eller spendera någon tid alls i. Det är väl det som är nackdelen med att resa, att man aldrig riktigt känner sig hemma någonstans. "You see the world, try new things, meet new people, fall in love, visit amazing places, learn about other cultures – then it’s all over. People always talk about leaving, but what about coming home? The sad part is once you’ve done your obligatory visits for being away for a year; you’re sitting in your childhood bedroom and realize nothing has changed." 
 

Det är väl lite så jag känner, och var rädd att jag skulle känna. Självklart, det finns inget tryggare ställe än hemma, hemma i mitt hus på Kvarnstigen 2 i soffan med mamma och pappa. Jag blir bekväm, mamma lagar den maten bara hon kan laga, tvättar mina kläder, min säng knarrar lika mycket som när jag var 14, som jag fortfarande ligger och huttrar i. Men det är inte här jag vill vara, det är här jag vill mellanlanda. Jag vill inte bli bekväm. Jag vill ut, ut och se världen. Och det är precis det jag tänker göra. De sakerna jag hittills har fått uppleva och varit med om, det är värt att komma hem och känna mig ensam, att inget har förändrats. Så länge jag får göra det jag vill och kan, är det det jag tänker göra. 
 
Så vart beger jag mig? Jo denna gång blir det Oslo, Norge. Där ska jag bo i ett kollektiv i ett område som heter Bislett med 5 andra personer. Varav en av dem är min käre vän Ida som jag ska åka med. Ida är tjejen jag flög till USA med, hon stannade bara i några månader, åkte sedan hem och sen flyttade hon till Norge och bodde där i ett halvår. Nu har hon mellanlandat lite och är redo att bege sig igen. Tanken är att vi ska jobba på lager. I helgen ska vi bo i Göteborg för att ta truckkort. Jag vet, jag på en jävla truck. 
 
Norge ser vi mest som ett ställe att tjäna en del pengar på, inte direkt för att uppleva Norges kultur men ALLT blir la ett äventyr med mig. Vi drar på måndag, bor hos Idas kompisar i två nätter innan vi flyttar in i kollektivet. De två dagarna ska vi söka jävel med jobb och fixa annat smått. Fick förfrågan (av de hundratusen läsare jag har dagligen) att fortsätta blogga för att ni saknar bloggen såååå himla mycket och klart en inte vill göra någon besviken så storbloggarN är tillbaka folks. ÄR NI MED MIG???
 
Say WOHOOOO!!! 
*wohooo*
BÄTTRE KAN NI, SAY WOHOOOOOOO!!
*WOHOOOO*
Yea baby.
 
Kanske vill en åka tillbaka till denna blomma och detta vattenfall. Kanske tänker en göra det. 

Mana'o

Publicerad 2014-09-03 09:35:33 i Allmänt,

OBS: Varning för blödigt inlägg!!

Hej alla ni

Alla ni som har följt mig på denna resa. Från den 11:e augusti till den 2:a september. Detta har varit det bästa året jag någonsin varit med om. Det har varit tufft, roligt, svårt, ledsamt, galet, sjukt och fruktansvärt jävla asbra. Är så jäkla glad att jag tog detta steg, steget ut i en ganska stor värld. Att jag gjorde detta själv, utan att känna någon, i ett främmande land med främmande människor.

Jag har lärt känna människor jag kommer ha i mitt liv i resten av mitt liv. Vänner jag aldrig kommer att glömma. Min värdfamilj, min fina fina värdfamilj. Utan er hade jag inte klarar detta år. Så som de har välkomnat mig till deras familj, bjudit med mig på resor, middagar, brytt sig om mig och alltid funnits där. Trots allt jag lyckats göra sönder i deras hus.

Mina vänner, alla jag träffat i USA. Som jag har skrattat och gråtit med. Så sjuka grejer vi har gjort tillsammans, resor och hemmakvällar vi har fått stå ut med pga ej 21. När fina Micaela kommer hem till mig med glass och tidningar 10 på kvällen för att hon visste att jag var ledsen. När Ronja alltid får mig att skratta pga hennes sjuka humor. När Sofia ger en hennes mjuka kramar när man som mest behöver dem. När Kallie försöker prata svenska "jag forstar inte var du sager" och berättar att hon aldrig haft bättre kompisar än mig och Ronja. När Abby alltid skrattar åt vad man säger för att inte göra någon ledsen. När Nate breakdansar, skakar rumpan och berättar hur mycket han tycker om mig. När Sarah myser sig ner med mig i soffan och ber mig att aldrig åka hem till Sverige.

Jag har varit i 9 delstater, 3 olika länder och 3 öar. Spenderat alldeles för mycket pengar men köpt väldigt roliga saker. Jag har lärt mig vad jag kan göra, vem jag vill vara och vilka jag vill vara med. Uppskattat min familj och släkt mer än vad jag gjorde innan. Hur viktiga de är och vad de har gjort/gör för mig. Jag längtar så mycket, så mycket att få träffa er igen. Krama mormor, morfar och farmor. Alla andra med självklart. Utan er hade jag heller inte gjort det här, att ha er väntandes hemma är väldigt skönt att veta.

Men jag är färdig med au pair livet, färdig med Pennsylvania. Inte USA, dit ska jag tillbaka till. Nu vill jag hem, krama alla och äta svenskt godis. Innan jag ger mig ut på nya äventyr.

Tack så jättemycket för att ni har läst denna blogg, kanske inte alltid lika rolig och intressant men jag hoppas ni har funnit lite nöje av att läsa den. Jag kommer inte att radera den för detta är en sida jag vill kunna knappa mig in på om 10 år och läsa om. Kanske fortsätter blogga när jag reser vidare. Vem vet.

Tack för detta år USA, I'll be back!!!

Mvh

Blöd-Hanna som sitter och storlipar på planet hem.

Btw, L.A och San Fran kan slänga sig i väggen, Hawaii var det sjukaste jag varit med om!!!

 

 

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela