OBS: Varning för blödigt inlägg!!

Hej alla ni

Alla ni som har följt mig på denna resa. Från den 11:e augusti till den 2:a september. Detta har varit det bästa året jag någonsin varit med om. Det har varit tufft, roligt, svårt, ledsamt, galet, sjukt och fruktansvärt jävla asbra. Är så jäkla glad att jag tog detta steg, steget ut i en ganska stor värld. Att jag gjorde detta själv, utan att känna någon, i ett främmande land med främmande människor.

Jag har lärt känna människor jag kommer ha i mitt liv i resten av mitt liv. Vänner jag aldrig kommer att glömma. Min värdfamilj, min fina fina värdfamilj. Utan er hade jag inte klarar detta år. Så som de har välkomnat mig till deras familj, bjudit med mig på resor, middagar, brytt sig om mig och alltid funnits där. Trots allt jag lyckats göra sönder i deras hus.

Mina vänner, alla jag träffat i USA. Som jag har skrattat och gråtit med. Så sjuka grejer vi har gjort tillsammans, resor och hemmakvällar vi har fått stå ut med pga ej 21. När fina Micaela kommer hem till mig med glass och tidningar 10 på kvällen för att hon visste att jag var ledsen. När Ronja alltid får mig att skratta pga hennes sjuka humor. När Sofia ger en hennes mjuka kramar när man som mest behöver dem. När Kallie försöker prata svenska "jag forstar inte var du sager" och berättar att hon aldrig haft bättre kompisar än mig och Ronja. När Abby alltid skrattar åt vad man säger för att inte göra någon ledsen. När Nate breakdansar, skakar rumpan och berättar hur mycket han tycker om mig. När Sarah myser sig ner med mig i soffan och ber mig att aldrig åka hem till Sverige.

Jag har varit i 9 delstater, 3 olika länder och 3 öar. Spenderat alldeles för mycket pengar men köpt väldigt roliga saker. Jag har lärt mig vad jag kan göra, vem jag vill vara och vilka jag vill vara med. Uppskattat min familj och släkt mer än vad jag gjorde innan. Hur viktiga de är och vad de har gjort/gör för mig. Jag längtar så mycket, så mycket att få träffa er igen. Krama mormor, morfar och farmor. Alla andra med självklart. Utan er hade jag heller inte gjort det här, att ha er väntandes hemma är väldigt skönt att veta.

Men jag är färdig med au pair livet, färdig med Pennsylvania. Inte USA, dit ska jag tillbaka till. Nu vill jag hem, krama alla och äta svenskt godis. Innan jag ger mig ut på nya äventyr.

Tack så jättemycket för att ni har läst denna blogg, kanske inte alltid lika rolig och intressant men jag hoppas ni har funnit lite nöje av att läsa den. Jag kommer inte att radera den för detta är en sida jag vill kunna knappa mig in på om 10 år och läsa om. Kanske fortsätter blogga när jag reser vidare. Vem vet.

Tack för detta år USA, I'll be back!!!

Mvh

Blöd-Hanna som sitter och storlipar på planet hem.

Btw, L.A och San Fran kan slänga sig i väggen, Hawaii var det sjukaste jag varit med om!!!